Einen schritt näher
Sitter i sängen med allt för många tankar på annat än att sova. Läser gamla blogginlägg från förra bloggen och minns tillbaka på stunder som man tänkte att hur fan pallar man. Även fast man mådde skit och allt känndes förjävligt så har det gett mig mycket som jag har haft nytta av. Man blir stärkt av jobbiga saker. Lär sig att se saker ur andra ögon och uppskatta det man faktiskt har, istället för att gå och gapa efter mer.
Jag vill va den som gör dig glad!
Det spelar väl ingen roll om du tappat tron på allt,
håll ut en sista mil och få igen det tusenfallt.
För döden har du alltid kvar som en sista lekkamrat,
och du får gärna va med mig fast du är tom och desperat.
Nu eller aldrig...
Har syndat som bara den i helgen vilket har visat sig som + på vågen. Inte okej på något vis, när det gick så bra för någon vecka sedan. Men det är bara att ta nya tag imorgon och försöka lägga snéstegen bakom sig om man ska nå sina mål i tid.
Skriver faktiskt en mall för morgondagens måltider, för att lättare se vad man stoppar i sig och för att se att man följer tidschemat. Sex mål om dagen är ganska lätt att glömma. Och när vi endå är inne på det här med sex mål om dagen så har många frågat mig om man verkligen är hungrig.
SVAR: JAA!!!!
Äter man med ca 2-3 timmars mellanrum och lagom stora portioner så blir faktiskt kroppen hungrig då det är dags för käk. Om inte så ät endå. Skippa inga måltider och absolut inte frukosten som ger dig en jättebra start på dagen.
